Veteranbok

img_0674En kollega, och tillika Porsche 356 klubb Sverige medlem, förärade mig nyligen denna fina publikation med förbehållet att jag skulle skriva något baserat på innehållet till klubbtidningen. Ett villkor jag glatt accepterade!

Boken som är från 1979 innehåller tyska motortidningartiklar om Porsche från 1949-1958. Den passar mig utmärkt då jag gillar att utgå från historiska källor som beskriver hur samtiden reagerade på Porsche. Speciellt intressant är att titta på hur märket mottogs under de tidiga åren, innan de bevisat sig med tävlingsvinster och exportframgångar.

Jag kommer garanterat att återkomma med bloggposter baserat på denna källa.

Tack Erik!

P.S. En och annan kanske har noterat att jag numera är engagerad i ovan nämnda klubb. Bland annat är nu hemsidans förstasida i bloggliknandeform där undertecknad är egagerad: www.porsche356klubbsverige.se 

 

 

Annonser

Titt i det förflutna

Skärmavbild 2017-11-21 kl. 22.22.54

Dagens Nyheters digitala arkiv är kul. På några minuter har jag slagit upp bilannonssidorna för den 19 augusti 1972. Detta är nämligen lördagen innan bilregistret utnämnde Seena B till ny ägare av den emaljblå. Då jag vet att den köptes privat finns bara en tänkbar annons i tidningen: ”Porsche C -64 priv”. En googling ger mig informationen att riktnumret 0758 gick till Jakobsberg, där Seena sa att hon köpte bilen. Det är således inte helt otroligt att jag hittat rätt annons.

Se där: en tiominutersforskning på kvällskvisten!

Kärt återseende

carrera2 - 1 (6)I november 2017 blev det äntligen av. En utflykt med min 356:as kanske viktigaste ägare genom tiderna: Seena B. Nu fick hon återse sin gamla Porsche för första gången på nästan 17 år.

Seena har alltid varit tekniskt intresserad. Som liten var flygplan hennes stora passion. Drömjobbet var att bli flygplanskonstruktör.

Men, runt 10-11 års ålder började hon intressera sig också för bilar. Flygplan körde ju inte på vägar och hon fick därför sällan användning för sin förmåga att identifiera olika modeller, så intresset vidgades till landburna fordon. Tidigt blev Porsche favoriten, en sådan skulle hon ha en dag!

Karriärmässigt var det också teknik som gällde, eller kanske matematik. Hon utbildade sig till just matematiker och kom sedan att arbeta som teknisk programmerare, först i USA men sedan i Sverige. Hålkortsremsor var mer praktiska än magnetlagrade filer tycker hon, remsorna kunde nämligen lagas med lite pappslöjd om datat blev “korrupt”. Seena har fortfarande mycket bestämda åsikter kring teknik. På hemdatorn snurrar Linux då Windows inte är att lita på.

Dock skulle det dröja ett tag innan drömmen om Porschen gick i uppfyllelse. Hennes första bil var en begagnad Karmann Ghia.Den var hygglig, men kanske inte så sportig. En SAAB Monte Carlo passerade förbi, men den blev hon aldrig riktigt kompis med. En USA-importerad Austin Healey Sprite mk I var däremot mer i Seenas smak. Sportig, med låg sittposition och väghållning som en go-kart. Men, bilen var inte speciellt bra på vintern och orsakade henne dessutom en del mekaniska bekymmer.

1972 var det dags för drömbilen, vilket blev denna emaljblå Porsche 356C från 1964. Hon kom att äga bilen i hela 28 år och skötte om den under den ålder då sportbilar vanligtvis förfaller, rostar bort och/eller leks sönder. Tack vare Seena blev bilen räddad i ett originalnära utförande och behövde aldrig risa ned sig för mycket. Den har aldrig renoverats från grunden och både motor och växellåda är samma som den septemberdag den lämnade tillverkningsbandet.

Det mesta på bilen är som när Seena hade den. Hennes egeninstallerade tjuvlarm från 70-talet är kvar och ett av hennes vinterhjul ligger i reservhjulsbaljan. Hon noterar dock att bagageräcket försvunnit från bilen och att en originalklocka tycks ha tillkommit. Seena hade nämligen en amperemätare på dess plats, enligt henne ett viktigare instrument när man kör året runt med en 6 volt bil.

Under ägandeskapet var det lite fram och tillbaks med reservdelsförsörjningen i Sverige, men eftersom hon var i USA med jämna mellanrum blev hon tidigt kund hos Stoddard. Alla kvitton från Seenas ägande finns kvar och vittnar om att hon aldrig tvekade att kosta på bilen för att hålla den i skick. 1973, efter ett växellådshaveri i Tyskland renoverades hela drivpaketet av Porsche Lindhagenplan och 1978 fick bilen en ny yttre lack.

Sedan Porschen såldes år 2000 kör Seena en Citroën Berlingo, vilket är mer praktiskt då hon är skärgårdsbo en stor del av året. Hon konstaterar att den går att köra ganska sportigt i kurvorna, trots att det är i princip en lastbil. Takterna sitter fortfarande i!

Konst och gummi

Rauschenberg gjorde som bekant succé genom att trä ett däck över en get. Verket debuterade 1959, men redan två år tidigare hade Ricardo Manzi tecknat ovanstående reklambild för Pirelli. Med tanke på popkonstens skruvade logik är det inte otroligt att ett försök till popkonst i en annons inspirerade en ”äkta” popkonstnär.

Ricardo gjorde fina reklamteckningar till Pirelli från sent 40-tal till långt in på 60-talet. Hans verk har blivit uppmärksammade med utställningar och böcker. Jag rekommenderar en bildgoogling för fler fantastiska alster!

Hur som helst, däcket är ett Pirelli Cinturati CN67, en däckstyp som debuterade 1952 och fanns ända in på 70-talet. Den fanns som 165HR15 och lär ha varit ett populärt ersättningsdäck för Porsche 356:or när originaldäcken var utslitna.

Mitt val

Om man skall ha ett, och bara ett, vagnsmärke på sin Porsche 356 vad skall man välja? Ett tidstypiskt klubbmärke? Ett lite äldre från midnattsolsrallyt? Ett obskyrt från någon märklig klubb ingen hört talas om?

Själv frångår jag det tidstypiska och skruvar dit märket som gavs ut till Riksmötet på Häringe slott 2015. Det var mitt första 356-klubbmöte och det var där jag bestämde mig för att äga en sådan bil innan jag fyllde 50 (jag har fortfarande inte fyllt för övrigt).

Förutom att märket är viktigt på ett personligt plan så är det även väldigt snyggt. En eloge till Anton och Niklas som gemensamt designade och lät producera det!

Sommarens souvenirer

Helgens tur med den emaljblå kan ha varit säsongens sista och det är dags att summera milen.

Till min hjälp har jag souvenirer från några av träffarna. Nordiska mötet på västkusten bjöd på en vägbok där designen är inspirerad av C modellens instruktionsbok och Brudfjällsvägsturen på en elegant Anton-designad dekal, för att nämna ett par exempel.

Tack till alla som engagerar sig och gör det lilla extra i form av sådant här! Det uppskattas!

Eskapism

I en samtid med likriktade tråkbilar och dieselfusk är det behagligt att fly till en tid då bilen var en möjlighet och inte en belastning.

Alltså känns det bättre när Motor Trend, juli 1958, fysiskt dimper ned i brevlådan än när senaste Vi Bilägare plingar till i mobiltelefonens Readly-app.

Förutom testen av 1600S Speedstern bjuds läsaren på en genomgång av de amerikanska bilarnas sexcylindriga motorer. Intressant att notera är att samtidigt som Chrysler koncernens bilar såg ut som fenförsedda rymdskepp så kunde de köpas med en sidventils-sexa som introducerades 1929.

Jag gissar att rymdkänslan inte riktigt infinner sig med en motor som har sin vridmomenttopp vid 1200 rpm instoppad i en jättestor rambyggd bil med stel bakaxel.

Allt var inte bättre förr.